tillbaka från dom döda
Hej Hej bloggen..
Sjuk pinsamt hur längesen det va jag skrev här. finns ingen ursäkt egentligen. Kanske vela jag inte dela med världen vad jag känner och tycker? Kanske har ja inte haft något bra att skriva (Som att det har hindrar mig innan)... Kanske.. kanske hade jag annat för mig?
Ialla fal.. På dom sista åren har människor i min släkt dött på löpande band känns det som.. Senast igår dog min sk morfar. Det får mig verkligen att tänka på livet....
Får mig att tänka på hur skört livet är och hur orädd vi egentligen är som det liv vi har. Vi slänger ut oss elaka saker utan att tänka. bara för att vi är arg så tror vi att vi har rätt att säga allt elakt vi bara kan.. igår hände en mindra rolig sak där en person jag tycker om och bryr mig otroligt mycket om vräker ur sig något elakt för att han blir arg och ledsen. Jag kan inte säga något för jag är duktig på det samma (dock tycker jag själv att ja har blivit mycktet bättre på det dom senaste åren).
Ett minne som finns fast klistrat i min hjärna var när jag bråkade med min dotters pappa och vräker ur mig att han är en dålig pappa (skäms så otroligt mycket över det och det kommer fortfarande upp i mitt huvud). Jag älskar min dotters pappa och kan inte tacka han nog för allt han gör och han är en av världens bästa pappor. Men jag sa det bara för att jag visste hur otroligt ont det gjorde för han och höra det och i stridens hetta gled dom orden ur min mun. Typ 3 år efter sitter jag här och mår fortfarande dåligt över det... Tänk om det hade hänt något och det va det sista jag skulle ha sagt till honom. En lögn, hårda ord bara för att jag vela sätta dit honom för något fjantigt bråk..
Igår hände inte riktigt samma sak men jag fick höra att jag bara älskar mig själv och att personen i frågan hoppas att jag älskar min dotter oxå. Det här gör ont av många orsaker och jag försöker verkligen tänka på att personen var arg och sårad MEN ... Alla som känner mig vet att jag bryr mig om andra lite för mycket. Jag ställer upp och fixar för att hjälpa andra, vet inte hur många gånger jag har ställt upp på andra utan att få NÅGOT tillbaka. Det har inte hänt många gånger i mitt liv då jag satt mig själv i första hand och aldrig någon gång har ja krävt något tillbaka.. Jag har ställt upp och lyssnat och fösökt kommit med råd till dom flesta av mina vänner men när ja har behövt prata har dom lyssnat med halva örat OM dom har haft tid att lyssna alls. Och ändå har ja funnits där nästa gång dom behöver någon att prata med..
Att sen få höra från en person att jag bara tycker om mig själv gör ont.. Fast personen inte känner mig och är arg så finns orden ändå kvar i mitt huvud.. Ord gör ont!