this is me!!!
Hej!
Tjejen på bilden ovan är jag. En helt vanlig tjej som nog är precis som du. Inget speciellt alls. Jag ser inte så värst bra ut, har världens värsta morgonhumör (efter min dotter), jobbar som lagerarbetare (alltså kommer du inte få se några märkesväskor för flera tusen här), jag är inte vältränad (så långt ifrån du kan komma.. okej kanske inte såå långt bort), jag är mamma på heltid (men träffar bara min dotter varannan vecka.. OM inte saknaden blir för stor), Så vad är speicellt då med mig undrar ni kanske? Varför ska du slösa dina dyrbara minutrar för att läsa vad jag skriver? Mitt svar är kort och gott. INGET är spciellt med mig!
Jag är 30 plus, hade jag vetat om att mitt liv skulle se ut så här när ja var i den här åldern hade ja tagit det lugnare och njutit mer om mitt liv när jag var ung.. Men i stället vela jag bli vuxen fort, börja jobba och tjäna mina egna pengar.. Leva ett bra liv.. haha.. Ungdommar, stackarna förstår inte bättre. i alla fall inte jag.
Hela mitt liv har ja hatat rasister, kämpat i ord för att försöka få människor att förstå att det inte är oki med all dessa hat och att hatet går ut över fel människor. I dag har den sida inte växt ifrån mig. Det är något som jag tror och kämpar över, alla har lika stor rätt att leva lyckliga. Sen tycker jag så klart att vi inte ska ta in massa folk som vi inte kan ta hand om.. Men den debatten tar vi en annan gång...
Jag tror på människan och fast jag blir sårad gång på gång på gång på gång så ger jag inte upp hoppet. Jag tror att alla människor är goda och ger man dom bara chanser så kommer dom att ändra sig. Har fått bevisat så många gånger att människan är ond men så länge jag tror och hoppas och fostrar upp min dotter till att tro på människan så känner jag ändå att jag lyckas lite. Fick höra en gång att jag har för stort hjärta för den här världen. Tycker förklarar mig ganska bra.. Vet inte hur många gånger jag ställt upp på människor gång på gång men aldig fått något tillbaka och ändå fortsätt ställa upp på männikor. Dumt? Självklart är det de.. Självklart gör det lika ont varje gång jag behöver prata men ingen finns där.. Nu ska jag inte säga INGEN för det finns människor..Jag vill kunna ställa upp på människor.. Vill att dom ska känna att jag finns där och stället upp och lyssnar... Men nån gång hade det varit skönt att ha fler såna människor i mitt liv.
Jag är en riktig känslomänniska. Jag börjar gråta när jag ser eller hur om människor som bryr sig. Senast idag lyssnade jag på han som startade "Glada Hudvik"`s sommarprat. .Jag fick tårar i ögorna för att han är en människa som TROR på människan, en människa som inte gav upp när alla sa att han inte kommer klara av det. Jag ser så upp till såna människor.. Människor som ser bort från sitt eget ego och hjälper andra.
Sista året har jag börjat leva för Handels.. haha. Förutom min dotter är det de bästa jag har gjort. När jag sitter där och lever i olika paragrafer och MBL och allt vad det heter så lever jag. Jag känner mig som en blomma som får vatten varje gång jag sitter där och pratar, varje gång jag får min röst hörd och mina tankar och åsikter tas på allvar mår jag mer än bra. Är så lycklig att jag har fåt den här chansen och från och med här går det bara uppåt. Vem vet en dag kanske jag kommer till just ditt jobb och håller möten.. Man vet alrig. Det är bara än själv som sätter gränser. Vill tacka mina underbara handledare som har fått mig att brinna för det här. Ni är guld värda!!
Som ja nämde innan så jobbar jag på lager.Alla som jobbar på lager vet att det inte finns så otroligt mycker mer att skriva än så.. Så vi nöjer oss med det!
Jag har som sagt en dotter.. en gudargåva.. Den enda människan som gör att jag kämpar varje dag för att bli en bättre människa.. När vi på kvällarna ska börja varva ner och hon kryper nära mig, så nära att det ibland känns som hon vill krypa in i mig, när hon tar min hand och lägger den om henne så vi sitter där så nära en mamma och ett barn kan bli då kommer lugnet över mig och på första gången under dagen känner jag mig fridfull. Så länge jag har henne vid min sida så kommer jag klara det här.. Inget annat i världen spelar någon roll så länge ja har henne vid min sida..Min dotter är så oförstöd. Hon har inte fått ordet hat i sin kropp.. I hennes ögon har alla samma värde och det spelar ingen roll från vilket land du kommer eller vad du har för sjukdom. Tänk om vi vuxna kunde vara lite mer som barnen.. tänk va mycket bättre våran värd hade varit då...
Jag vet att bilden om mig kanske kan vara lite uppmålad och ni kanske undrar framför eran dataskärm " men är hon verkligen så där bra människa?" Det kanske inte alls är vad ni tänker men hur ska ja kunna veta vad ni tänker?? Jag är ingen spåtant ;-)
Nä men jag kan vara en riktig bitch. Jag har ett jävla humör och det ja tror på tror jag verkligen på och ingen kan stortsätt få mig att ändra mig. Jag är nog liten av en isprinsessa.. Jag har svårt att verkligen släppa in människor i mitt liv,..i mitt hjärta på riktigt.. Kanske har mitt hjärta inte plats för någon mer? Kanske är det fullt för min familj och vänner,, kanske är jorden platt? Vem vet ;-)